.

Tog mig en funderare igår på natten, vilket inte hör till ovanligheten.
iaf kom jag fram till att, Vi (människor) inte bara kan vara satta på denna jord, bara för att spendera en livsstid.
Knata runt, jobba, skaffa en man och barn. Vi måste vara ämnade att göra någonting större.
Mina hundra till exempel, de ligger bara i bäddarna hela dagarna, går ut på promenad och busar lite.
Men dom har det störtskönt och lika glada för det. Men det är för att dom inte känner till någonting annat, därför är dom nöjda med nuet. Så är det kanske för oss människor också, vi nöjer oss och känner inte till den riktiga meningen med våra liv. Jag ska göra en pilgrimsresa, eller så hoppas jag att jag får vara med om en förlossning som man så fint kallr det, minus allt blod och klet. Och då menar jag min egen, inte mina ungars. hujj.
Undra vad universum egentligen har för plan för oss, tänk så är vi bara arbetsmyror, nej våran hjärna är för utvecklad.
Ni ser kjag blir för djup på nätterna, tankarna spinner iväg och går inte att hejda, den ena funderingen är knäppare än den andra.
Nu skola, ikväll har vi middag med katastrof gruppen på citykrogen. smarr
träning senare också, wie.

Bang Bang