.

Nu börjar jag känna mig som en Zombie, det tar på krafterna att stiga upp
klockan 4, men det är ju bara två nätter kvar. Jag står ut! Då menar jag verkligen STÅR ut,
det är ingen fröjd, klockan ringer och man tror att det är nått skämt, fast skratten kommer
aldrig, man börjar istället inse stundens allvar, gnuggar bort ögonkusarna och släpar sig ur sängen.
Jag tror tamefan att jag glömde käka frukost i morse, det kom jag på nu, sådär helt spontant.
Nåväl jag har käkat karra istället.

Och inte har jag tränat på länge, det är dåligt jag vet.
men jag orkar verklgien inte, jag är som en säck potatis.
Ta bort potatisen från säcken, så förstår ni vart jag vill komma..

Föräldrarna mina har börjat renovera hallen därnere,
jag tror inte att det går allt för bra, jag hör svordomar och suckar.
Få se hur det blir? Kan ju inte bli sämre..

Nu ska jag studera med den lilla gnutta energi jag har kvar.

-you got the picture?
- I even got the frame.
Glasklart med andra ord.

Nu ska jag sluta sluddra i nattmössan, och skvätta lite kallvatten i fejjan.