.

kylan är inte nådig därute, eller så är det jag som klär på mig för lite. jag har inte bestämt mig.
oavsett anledning så ser jag ut som en djupfryst fiskpinne. eller ser ut och ser ut. jag känner mig som en,.
jag vill gärna tro att jag är lite stiligare och kanske inte fullt lika orange.
ikväll tar jag itu med min oerhörda lathet när det kommer till att promenera. nog för att jag redan gjort det.
ställde klockan imorse så att jag precis skulle hinna slänga i mig en macka och sen köra i ilfart till sjukhuset.
jag tittar ut genom fönstret för att bilda mig en uppfattning om hur länge det kommer ta att skrapa rutorna.
waaah där stod ingen bil. och sakta börjar det gå upp för mig att jag numera är billös igen och måste prompa överallt. suuug. min generösa bror tyckte synd om mig när han såg hur jag längtande tittade på mackan som jag förmodligen inte skulle hinna äta. så jag fick skjuts. synd att han inte kan köra mig överallt hela tiden..
men jag ska nog inte gnälla det står en igensnöad saab där på gården som jag fått tillåtelse att använda, men jag vet inte.. ska testa hur benen bär mig.
kaffet på palladium smakade bra men det är inte safari....
nu ska jag stjäla ett stycke pipleksak från min hund och sedan sätta dens huvudet i ett skruvstäd och vrida om.
den ska få lida lika mycket som jag har gjort....

imorgon ska jag ta den där dödens spruta. nåja får jag ett horn i pannan om ett halvår är jag en av 4 miljoner andra svenskar. så det känns okej.
kiruna kryllar av folk så för en sällskapssjuk som mig är det perfekt.


dan före dan före dan före dopparedan.