.

jag befinner mig för tillfället i nån skruvad dygnsrytm.
skruvad på så sätt att jag lägger mig sent och vaknar tidigt. 
men jag gillare. tar vara på varje sketen liten timme.. 
timmarna läggs på träning och umgänge. att vara själv är jag inge vidare bra på..

om en vecka kommer lillen hem. baah då måste jag börja promenera igen. 
jag är inte bra på att promenera, på tok för lat för det. och trappor, uuh. tacka vet jag bekvämligheter
såsom hissen och bilen... 

sammanfattningsvis kan vi säga att jag borde öva på att promenera och att vara själv!
men slutsatsen lyder: nej, jag tänker inte!



Vi hade allt, och friheten var ännu inte stulen
vi hade skogarna i söder, drömmarna i väster
och sandade vägar under hjulen
och vi visste ingenting om verkligheten,
ja vi sökte i det stora efter svar
Så många illusioner som har rasat och så långa vägar kvar

Det finns så mycket att förlora, dina drömmar är så stora
Här är gatorna alldeles för små
Här sitter alla på kafé och säger: "Ingen idé, det är för sent ändå"
Dina chanser blir allt färre, och ditt tvivel bara värre
På kafé finns ingen hjälp att få
Klådan bygger bo och du får ingen lugn och ro, här ser du tågen komma och gå
Och all din trygghet stramar allt för tätt inpå
Det isar och det bränns
Och du letar efter gråa dagars själ att skynda på
och vill byta planet, Hjärter Dam, jag vet
hur det känns

imorgon kommer svaren från röntgen. har fortf inte bestämt mig för vad jag hoppas på.
kanske har jag kommit till det stadiet, då jag inte bryr mig. en känsla av likgiltighet...