.

lyssnar på KENt´s nya skiva röd och sippar på det fortfarande alldeles för varma teet.
och till alla er kenthatare. nej jag skär mig inte i handlederna..
varför förknippar folk kent med mörker och tyck synd om mig livet suger känslor?
jag förstår inte... skivan är bra inge snack, men åå, varför ska allt vara bättre förr..
men antar att NU blir förr nån gång i framtiden?

imorgon ska jag banne mig se till att få en tid hos tatueraren.. jag känner mig lite tom.
annars måste jag hitta på nåt annat att roa mig med, öronen är töjda
och piercingar har jag aldrig fallit för,(det är för läskigt)...
vad kan man göra? skära sig är inte ett alternativ!
iof, jag har kvar en massa lera, kan göra lite smycken till öronen, vita.
den vita leran jag har är självlysande. då blir jag som mormor i brudens bästa man.
med självlysande dunderkulor runt halsen, typ...
men det är ju inte alls lika kul som att tatueras

fan jag vill till solen, till stränderna, till vågorna, till havet,..
ska nog seriöst börja planera resan nu. jag har en reskompis i åtanke, hon vet bara inte om det ännu...

nu har teet blivit för kallt. tack min vän mikrovågsugn för att du finns här och rättar till mina misstag.
en räddare i nöden är du!

tjappåheeej...