.

Lilla Freja gnydde vid min säng och ville ut, när jag gnuggat bort nattsudden från ögonen såg jag att klockan knappt var fyra, men som den underbara matte jag är, drog jag på mig kläderna och tog ut lillskiten.

Wow vad vackert det var, himlen var kolsvart och stjärnorna blänkte så fint däruppe, jag fick intrycket av att de dolde en hemlighet för mig. När jag stod där och tittade upp kändes det som att jag var en del av någonting mycket större än den lilla värld som vi känner till.  Det finns någonting mäktigare därute.

 Så rörde en av stjärnorna på sig. Medan stjärnan blev till en satellit hann vetenskapen ikapp mig.. Universum är enbart en sammansättning av olika partiklar där finns ingenting annat.. Men jag kan inte låta bli att undra om det finns någonting däruppe förutom oändlighet, ett antal planeter och några satelliter? Det vet vi inte säkert, men den vetenskapliga teorin lutar åt det hållet. Jag tror och hoppas på något annat, något större. Jag vill nog egentligen inte veta hur det ligger till. Tänk om det är så, att det bara blir svart och vi raderas ut, allt vi sagt och gjort försvinner med en vindpust,. Våran död kan liknas vid ett ljus som blir utblåst. Om vi hade haft det nedtecknat svart på vitt skulle männsikan enbart vara rädd för att dö konstant, hela tiden, och vad är det för liv.? Det är bra att vi inte vet. Vi måste få tro och hoppas, det är ju det som är charmen med att inte veta, man får bygga upp sin egen lilla fantasivärld vart vännerna och släktingarna befinner sig tills man kommer dit för att dela oändligheten med dem. Vilken uderbar tanke va? Att ha alla sina nära och kära runtomkring sig för evigt.

Hur som helst, jag hade kunnat stå och titta på himlen, stjärnorna och satelliten en bra stund. Om det inte hade varit för den läskige svartklädde farbron som kom. Jag är inte redo för att ta reda på vad som finns däruppe ännu. Lilla jag är inte redo för det stora afterlife.
Till min stora besvikelse såg jag inget stjärnfall, jag som tänkte hjälpa ödet på traven lite. men jag antar att ödet hade andra planer. 

I walked across an empty land
I knew the pathway like the back of my hand
I felt the earth beneath my feet
Sat by the river and it made me complete

Nu ska jag ta itu med mitt alldeles för stökiga rum, vill ju inte att det ska bli invaderat av en massa kryp, Nej fy, fram med trasan..

Bang Bang!