.

Wilma försvann i tisdags, det blev många oroliga timmar, vars var hon? levde hon? var hon skadad? frös hon?
vi blev tvugna att åka hem, lämnade en filt och mat utifall att. Det var fruktansvärt, Wilma ensam i skogen någonstans och vi skulle nu åka hem till värmen, nej usch och fy.
Igår morse, begav vi oss tillbaka till skogen. och efter ca: två timmars promenad rätt in i skogen ser jag henne under en gran, hon levde. Mitt hjärta slog ett extra slag, och vi drabbades av ett sådant lyckorus. Hjärtat var hittad.
Nu ligger hon i bädden och myser, hon vill inte gärna gå ut. Hon mår bra men har förfrusit tassar och en liten del av ena frambenet, öronen är röda men hon lever och kommer bli bra. Min wilma, har aldrig varit så rädd.
Snart kommer pappa hem, han har inte hunnit träffa henne ännu, han blev tvungen att åka till gällivare. Få se om det kommer några glädjetårar kan tänka mig det, Wilma och husse har ett speciellt band.
Saaatan vad skööönt. är så glad. Inget kan förstöra detta, jag är så tacksam.

Nu gäller det bara att jag håller min del av avtalet, och det ska jag var så säker, alternativet är för skrämmande.

:)

When you dream of home tonight.


Bang Bang!