memory lane
igår tog vi en rejäl walk-about längs memory lane..
johanna, carro, hanna, ellen, aka - peo, ovve, jolle, rovve.
somrarna spenderade vi tillsammans, helgerna på planen eller i den varma bussen utan luftkonditionering.
vi har följt VM i tyskland via busshögtalarna. vi var till gothia cup, vi bjöd på rysare i boden och piteå. med en hårfärgning av kent och kurt i potten. veckorna spenderade vi på lombia ihärdigt spanandes på killarna, kvällarna på gatan jonglerandes, nätterna sprang vi på gatorna endast iklädda pyjamas, småtimmarna sov vi i tält, och på morgonen började det om igen. vi levde livet och jäklar vad vi levde det! det fanns inga begränsningar, vi hade hela livet framför oss, drömmar som gjorde att vi svävade på rosa moln. vi hade möjligheter och inga begränsningar.. vart fan fick man all energi ifrån? och framförallt hur hann man med allt?
gårdagen var iaf riktigt kul, gick lite väl mycket pengar på drinkar med rejält studs. planen är att vi ska tälta tillsammans till sommaren. precis som på den gamla goda tiden!
nu lider jag av en fruktansvärd huvudvärk, bakis tänker ni. spänningshuvudvärk säger jag, det blåser orkan ute och sverige tod VM-silver efter en rafflande staffet. jösses nervositeten för den släppte och jag fick huvudvärk. precis som på den gamla goda tiden. det var det som satte käppar i hjulet för min fotbollskarriär (absolut ingenting annat) fram tills att pipan ljöd och matchen blåstes i gång, var jag på helspänn, okontaktbar, och framför allt jag kräktes alltid upp all energi,. efter nåt år kom jag fram till att det var lämpligast att spela på nästan tom mage, lättare att bara spy vatten än massa mat, för övrigt kunde jag inte äta då jag var för nervös.
det där höll inte i längden och på någto sätt las för mycket fokus på nervositeten och illamåendet istället för på matcherna. efter 90 minuters spel kan ni tänka er hur slut jag var, kroppen mår inte bra av att gå på reserver och huvudvärken kom alltid som ett brev på posten efteråt. men med åren försvann också det mer och mer. fan vad jag saknar idrotten. nåväl nu sitter jag hemma i soffan och svettas som en tok och spänner mig inför alla andras prestationer.!
vart är mitt underställ? stugan? kan jaghar varit så dum att jag glömde det där?
johanna, carro, hanna, ellen, aka - peo, ovve, jolle, rovve.
somrarna spenderade vi tillsammans, helgerna på planen eller i den varma bussen utan luftkonditionering.
vi har följt VM i tyskland via busshögtalarna. vi var till gothia cup, vi bjöd på rysare i boden och piteå. med en hårfärgning av kent och kurt i potten. veckorna spenderade vi på lombia ihärdigt spanandes på killarna, kvällarna på gatan jonglerandes, nätterna sprang vi på gatorna endast iklädda pyjamas, småtimmarna sov vi i tält, och på morgonen började det om igen. vi levde livet och jäklar vad vi levde det! det fanns inga begränsningar, vi hade hela livet framför oss, drömmar som gjorde att vi svävade på rosa moln. vi hade möjligheter och inga begränsningar.. vart fan fick man all energi ifrån? och framförallt hur hann man med allt?
gårdagen var iaf riktigt kul, gick lite väl mycket pengar på drinkar med rejält studs. planen är att vi ska tälta tillsammans till sommaren. precis som på den gamla goda tiden!
nu lider jag av en fruktansvärd huvudvärk, bakis tänker ni. spänningshuvudvärk säger jag, det blåser orkan ute och sverige tod VM-silver efter en rafflande staffet. jösses nervositeten för den släppte och jag fick huvudvärk. precis som på den gamla goda tiden. det var det som satte käppar i hjulet för min fotbollskarriär (absolut ingenting annat) fram tills att pipan ljöd och matchen blåstes i gång, var jag på helspänn, okontaktbar, och framför allt jag kräktes alltid upp all energi,. efter nåt år kom jag fram till att det var lämpligast att spela på nästan tom mage, lättare att bara spy vatten än massa mat, för övrigt kunde jag inte äta då jag var för nervös.
det där höll inte i längden och på någto sätt las för mycket fokus på nervositeten och illamåendet istället för på matcherna. efter 90 minuters spel kan ni tänka er hur slut jag var, kroppen mår inte bra av att gå på reserver och huvudvärken kom alltid som ett brev på posten efteråt. men med åren försvann också det mer och mer. fan vad jag saknar idrotten. nåväl nu sitter jag hemma i soffan och svettas som en tok och spänner mig inför alla andras prestationer.!
vart är mitt underställ? stugan? kan jaghar varit så dum att jag glömde det där?
Kommentarer
Trackback
