.

Det finns en gräns för hur mycket en människa orkar, jag har nått den gränsen, jag är nästan helt säker.
11 månader som sjukskriven och minst 2 till som väntar. det är över 1 år. vem vill anställa någon som har det bagaget?! Min plan efter gymnasiet löd: arbeta i fjällen, åk så mycket skidor att du blir less, se världen, säsonga lite till, resa lite till, få en snilleblixt angående framtida yrke, studier.
och bad har jag hunnit med. nada. säsongat lite men inte tillräckligt.

11 dagar till operation och jag har börjat äta förberedande piller. nu kör vi igång. efter op väntar en veckas sjukhusvistelse och 3 månaders helvete. läkaren sa det, rätt ut. läkare ljuger inte. det brukar oftast linda in den obehagliga sanningen i flera lager utav vadd så att man inte riktigt förstår vidden av tillståndet. men jag ellen rova ska gå igenom 3 månaders helvete. varför? det ska kapa allt som sitter fast i armen. ett stort öppet sår lämnas i armbågen och så fort de vill till att läka och växa ihop igen är jag där och sträcker armen så att det går upp igen.
med andra ord det får inte läka. det ska vara ett öppet sår i armen i 3 månader. fruktansvärd smärta därav det utlovade helvetet. om jag har kommit på andra tankar? svar: många gånger. men jag vill leva jag vill verkligen leva och inte behöva känna att jag står utanför allt det roliga. därför gör jag det. men jag är skiträdd för att det ska gå fel och att jag ska tappa känsel och rörlighet i vänster arm.

nu har jag sökt en hel del jobb till våren för jag är hoppfull!
skidorna väntar i garaget....

50 års fest i boden imorn. blir kul. riktigt kul!