madame mim

muskel och ledvärk, kanske inte konstigt efter vår jaktdag.
bilen rullade mot pirrti i gryningen och det var inga lätta ben som hoppade in i bilen,
nej efter gårdagens träning var det ömma muskler som förberrede sig på en lång vandring.
väl uppe på fjället börjar det blåsa upp, wilma går lös och syns inte till. kliver över kammen och jäklar i mig.
det blåser upp till orkan, garmin tappar kontakten med enheten wilma på 2.5 km. går i extrem motvind. en lämmel testar sina färdigheter i att skrämma ihjäl en lurvig felix, resultat en död övermodig lämmel. felix får ingen puss på ett tag. lämmlar måste ha jordens sämsta överlevnadsteknik. min kind börjar bli kall.
ta sig över bäcken likt bambi, resultat, en öm höft. kinden är förfrusen. ingen kontakt med wilma. magen skriker efter mat. vi beger oss ner från höglandet. en sugen ren närmar sig med raska steg och högt huvud. vi gestikulerar och menar på att vi inte alls är sugna på vad renen erbjuder och till slut fattar den vinken och vänder om.. får kontakt med wilma. 2.2 km neråt. vi förstår att hon tagit sig till bilen. utser en löpare. jag. över två kilometers språngmarsch med ryggsäck och 5 lager. kan hon vara påkörd? närmar mig. vilsen hund gnäller och ylar av lycka att se mig. klär av mig. vi äter köttbullar och beger oss återigen upp det 2 kilometrarna..
lunch över öppen eld. upp på fjället. hej orkan. en död ripa. fint stånd av freja. gå i medvind i nedförsbacke. går fort i bland. nere vid bilen. nu ska jag in i bastun. vi hade en bra dag trots allt!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0