.

för tillfället har jag lagt allt som heter bok eller eller professor layton åt sidan.
istället roar jag mig med nya super mario bros på nintendo wii. rik har inhandlat,
det är sjukt kul, och sjukt svårt. mycket svårare än ds, och banorna är annorlunda,
det som är bra är att man kan quick savea så det gör inget att vi dör typ hela tiden..

här kommer en bild på min nyaste tatuering, den måste fyllas i för det var nån som inte var sådär superduperduktig som gjorde den....

sen så ska jag boka tid till ännu en, mihi. sen får nog nålar och annat vänta med att beträda min kropp på ett tag.

var nyss på en föreläsning med mikael andersson, mannen utan varken ben eller armar, men som han sa, med axel och haka. det var välbehövligt. och den handlade om att göra det omöjliga möjligt. killen var far till 4 barn, han körde bil, kunde klä på sig, hade en iphone, kunde simma. allt går med vilja våld och vaselin eller som i hans fall, med en stor dos tålamod! det var väldigt intressant och han levde efter mottot, det är inte lätt men det är lätt värt det. våga leva!


och här får ni en bild på de nyaste tillskottet i min mansskara.
låt mig presentera
Herr: PORRGRIS..

oooh angenämnt!

under veckan har jag sovit sovit fått akupunktur
(tillhör ni okså dem som blivit ilurade att det inte gör ont att nålen bara sticks in några milimeter..
FEL FEL FEL. det gör ont, inte så farligt men ändå. och nålen sticks in 1 till 1,5 cm. huuja nästa vecka väntar två till nålsessions.. sen har jag sovit lite till, kollat hp i prisma en kille somnade började snarka och föll på besökarna på raden framför. jag trodde att han dog. drama i biosalongen, filmen var dessvärre rätt seg.
sen beställde jag kläder från hm


velat ha den länge sen besöket i sundsvall och nu blir den min. hahaha





och sen har jag klippt mig idag bara för att verkligen visa för mig själv att det numera är en ny ellen som står framför spegeln både på kropp och själ! man lever bara en gång och förändring är bra!

holy moly!

 

 

och därmed sger vi hej då till denna ellen

idag är det iskallt hemma, -20. kanske ska jag leta fram långkallingarna snart....

nu är ellen hemma igen efter att ha spenderat 15 (för att vara ärlig) skitjobbiga dagar på sjukan..
Den 3 nov var datumet för operationen, oboy vad nervös jag var. jag kände mig inte redo, men jag intalade mig att man aldrig blir redo för såna här saker.. när jag rullades in på operationen ville jag bara hoppa av och springa iväg, men förnuftet mitt sa stopp och det faktum att jag faktiskt inte hade några kläder.. narkosläkaren satte en mask över mitt ansikte -nu ska du få sova ellen. en del av mig ville inte vakna igen, då jag trodde mig veta vad som väntade.. jag hade rätt, en fruktansvärd smärta, känslan av att någon gör tusen nålar över din armbåge så till den grad att den vrids av, samtidigt som en sågtandad rostig kniv arbetar sig igenom leder senor kött ben vävnad. Ni som själva varit på uppvak vet att den ständiga frågan är smärtan, gradera från 1-10. Min låg på 100.. Den enda tanke som for igenom huvudet var, vad fan har jag gjort?? vad fan har jag gjort?? dumma dumma ellen.. operation gick bra, de lossade triceps, ledkapsel med mera, tog bort ärrvävnad och bennybildning, och armen var nästan rak, redan dagen efter började träningen, med en förstod vi senare ofungerande plexus blockad (bedövning av armen)! huuua. de första dagarna sov, kräktes och tränade jag. samt undvek liggsår.
men med tiden blir allt bättre och jag började vakna upp ur dimman, började äta, började röra på mig. slutade kämpa emot smärtan och medicinerna och började istället fungera ihop med dem.. och sal 10 säng 3 blev mitt hem, det är hemskt men jag råkade kalla salen hem, när en sköterska frågade vart jag hade min droppställning svarde jag hemma. dvs på rummet. vi tittade på varandra och båda insåg att jag varit där för länge. en hel vecka till skulle jag bli kvar där efter det. nu är jag hemma och det värsta är över. Jag följer mitt träningsschema och tränar armen 5 timmar om dagen, det är en heltids sysselsättning, och utan morfinet skulle jag inte komma långt.
men det är det värt om armen kan fortsätta vara så rak som den är nu. 30 grader i sträckning det är 60 grader bättre än innan operationen, ni hör ju det är fantastiskt. och jag fokuserar på det som är bra, inte det faktum att böjningen är betydligt sämre än innan operationen, att jag inte ens kan röra min egna enormt stora näsa. eller att jag har domningar i 3 av 5 fingrar. att jag har känselbortfall på handryggen. eller att jag har överkänsliga nerver i underarm och hand som gör att det känns som brännskador så fort minsta lilla sak nuddar huden, försiktigt försiktigt. vi hoppas på att det är övergående men det får tiden utvisa.. jag förtsår vad läkaren menar med helvete och jag ser inte slutet på tunneln ännu, men jag vet att den kommer!. jäklar vad jag ska kämpa nu.
livet snart kommer jag!!!!!!!

när något förändrar dig, inte bara fysiskt utan också även psykiskt.
du blir någon annan, du märker det, dina nära och kära märker det.
du tycker inte om den du har blivit och ingen annan heller.
du är arg och bitter över livet. du låter de känslorna gå ut över de som står dig närmast.
då har det gått för långt. hur hittar man tillbaks till sig själv? till den glada, spontana, impulsiva, full fart i fläkten ellen? hon ligger nog där under och pyr någonstans, jag är bara rädd för att aldrig hitta tillbaks till henne!

men nu mina vänner, är det dags att bege sig mot sunderbyn. Operation nummer 5 står på schemat.
den mest radikala hittills, och kanske är det sista chansen. så nu jäklar måste jag omvandla alla ilska till kämpaglöd. nu ska jag kämpa för att få komma tillbaks. Kämpa mig igenom 3 månaders helvete.
ur askan växer det vackraste blommor fram. och som tur är, jag är inte ensam!

då kör vi!!!!!

shitshitshitshitshit snart gäller det!