.

det två senaste dagarna har varit toppen, verkligen! 

Snöstorm idag, färjävligt väder, höll inte på att komma ut ur stugan i morse, då det hade blåst en massa snö för dörren, men ellen har ju voima så det gick shining shining till slut.

Jaha nu har vi gjort bort vår första dag här under vår praktik i gränsen, 

Mitt hår är svart, tjusigt säger vissa andra säger att det är mindre tjusigt.
Äsch jag ska ända ha mössa på i 7 veckor.

Nu är klart jag är redo för ännu ett äventyr!

Harebra alla jag ska försöka uppdatera så fort jag får tag i en dator.
emelie har nog med sin, hihihi så jag får väl tjyvlåna den ibland!

BANG BANG:

In the land of the freeride.
I´ve got this energy benith my feet
like something underground gonna come up and carry me!

Snart drar det stora sällskapet upp till gränsen,
8 tappra hjältar far upp, Vi som åker är:
Ellen, Rikard, Hanna, Moa.R, Emelie, Minna Niklas, Catrin!
Jag har garanterat nämnt att det är en lång och översnöad väg som ska ta oss till Minnas lägenhet,
ursäkta det är inte ens en väg, det är bara skog, nej inte ens skog fjäll, eller tundra är nog ett mer passande
namn för terrängen, hur som helst det tål att nämnas att det kommer bli en låååång vandring, hahah..
8 tappra hjältar som stapplar hem från grönan på kvällen, måtte vi hitta vägen,! Annars finns det alltid en och annan grotta att krypa ner i. Jag börjar få ordning på alla min saker som ska med mig upp, har bara inte packat ner något ännu, det känns för riskabelt, som att jag kommer glömma något bara därför.
Hann med mycket idag, först jobb. sen springa ärenden, jag har till och med hunnit läsa ut boken.
På fredag ska jag återigen få stå på mina älskade skidor, susandes ner för backen. måntro om jag kommer vara ringrostig. I think YES. FRIDAY I`M IN LOVE!
nu kom Rikard hem ska gå och tjattra lite med honom, innan jag drömmer mig bort.

Måste bara säga att det är fruktansvärt skönt att fly verkligheten och åka upp i fjällvärlden ett tag,.
men usch som jag kommer sakna vissa, blä blä. Det gör faktiskt ont i mitt hjärta. Ni vet vilka ni är.
Och ni är mer än hjärtligt välkomna upp till gränsen:)

Nu har jag lite smått börjat packa ner hela mitt liv i en hockeytrunk.
Har lite svårt föreställa mig att allt kommer få plats där i.
Kanske får ta en till väska! Vi tar ju trots allt bilen upp på torsdag,
så jag slipper tänka på att inte orka släpa väskorna från tågstationen, få ett diskbrock och konfunderande blickar.
aaah jag längtar som ett barn på julafton, har dock lite saker jag måste ta itu med innan jag åker,
Bland annat stipendie ansökningar, färgning av mitt hår, och skicka in mitt foto till körkortet.

And now I am going too read my english book ( breaking dawn) number four in the twilight series.
In some strange way I rather speak english now, perhaps I´ve been reading all day long,
actually my thoughts are also english, well i think it´s nice with some practise before me moving to London.

Bang Bang.

Lördag 14 Februari vädret är helt underbart.
Man känner att våren är på väg, naturen börjar kvickna till lite smått.

Igår for jag och moa ner till Kurra för att hälsa på Erika med fården.
Jättefint hade dom fått det, där kommer dom nog trivas!
fast fan jag är allt skrajj för att bli påkörd bakifrån, men man måste upp i hästen på en gång.
Jag kan ju inte ha sådan maximal otur att det händer två gånger.

Nu har jag flyttat ut ur mitt provisoriska sovrum och in mitt riktiga,
där är det sådan fruktansvärd oordning, till och med jag får dåndimpen och städmani.
Måste nog ta hjälp av min mamma, för mig är det ett mission impossible, men
morsan, hon kirrar biffen.

måste göra en lista på allt som ska med upp till gränsen, vad som måste göras hemma innan. osv.
På torsdag åker vi, och jag tänker inte komma hem förrän i början av april..

Snart ska jag åka och Freja åka för att hämta upp Hanna, vi ska dra några varv på marknaden :)

well I know it´s a wonderful world.

KÖRKORT KÖRKORT KÖRKORT!
Idag kom då dagen som jag väntat på i två år.
Dagen för teoriprov och uppkörning, klarade bägge,
Resultatet = Körkort!
Så jävla härligt, känns som om man snott bilen när man är ute och åker själv :p
Det känns så overkligt, jag kan inte riktigt förstå det.

Min farmor var min förebild då hon tog körkort när hon var 60 år.
Såklart kunde jag inte skriva det igår, då jag varit riktigt hemlighetsfull,
och ingen förutom min närmsta familj vetat om datum för proven.
hahahah jag är så bra på att undanhålla saker.

Nu ska jag gå och sova, var vaken hela natten pga, nervositet.

Bang Bang

Min förebild är för tillfället min Farmor.
Som dessvärre inte finns kvar hos oss längre.
Men allt hon gjort, allt vi upplevt tillsammans lever kvar,
och på så sätt även hon.
Nikkinakki!

come on come on. ..

Wow, idag vaknade jag upp mitt i ett översnöat vinterland.
Jag började fundera över hur jag på lämpligast sätt skulle ta mig till skolan.
När det kommer en dm snö i London, stannar linjetrafiken upp,
skolbarnen måste stanna hemma, och landet förlorar flera miljoner på
snöovädret. Regeringssnubbarna i the u.k borde komma hit och lära sig ett och annat
om snöskottning. För när jag tittade ut igen nästa gång var alla översnöade vägar inte översnöade
längre. Bra jobbat!
Vad gör killen som kör plogbilen på sommaren?

Can you play on broken strings?

I helgen serverade jag på LKABs veteranfest.
När vi står där förväntansfulla och lite smått nervösa
över att inte tabba oss radikalt, och spilla diverse flytande produkter i
håret på folk. (Jag och Elin fick dela bord)
Som sagt när vi står där, och vår andhämtning har ökat avsevärt av stundens allvar,
kommer Tore inklampande med en liten blond tjej i hasorna.
Vi blir ombedda att frambringa en applåd, ty jäntan som kom insläntrande var
Charlotte Perelli, det kändes lite stalkigt.
Stackars kvinna där kommer hon in i ett rum och en bunt servitriser börjar applådera
henne som om hon vore självaste Ghandi.
Veteranerna blev galna, de flesta gick tillbaka till ett stadie som de passerat för ett halvt sekel sedan.
De hoppade på borden, stod på stolarna och sjöng med till låtar som.
Irene Cara - What a Feeling
Charlotte Perelli - Hero
mfl.

In på småtimmarna började blåsorna infinna sig på mina fötter,
och min tidigare så käcka gång blev långsammare och släpigare.
Jag avverkade pepsi på löpande band, detta för att få i mig lite koffein.
Påväg hem dog bilen mitt på E10 så fyra inte allt för hurtiga tjejer hoppade ur bilen
och började knuffa. Efter ett tag bestämde sig bilen för att starta och iväg for vi.
Jag hoppade av tidigare då jag inte ville att den redan så anfådda bilen skulle gå in i väggen
påväg upp till berget.
Jag som endast var utrustad i mina lila foppatofflor började småspringa igenom snön,
det är för mig en gåta att jag inte frös fast mitt i ett löpsteg

Nomy Cocaine--

White snow
I know
You're on a place where I just can't go
But I hope you do remember
your snow doesn't warm you in december

You are in pain
Take your life, take your life with cocaine
But I am who I am
So I do what I can, when I can
but I can't really do a damn thing

bang bang dont let the bedbugs bite.

Idag bestämde sig tvillingarna för att bli världsmedborgare, vi ville göra ett avtryck
och bevisa för de kommande generationerna att även vi funnits till.
Som vi såg det hade vi två alternativ:

- Vi kunde betala en förmögenhet för att bli avbildade i sten eller ännu bättre upp marmor.
   Statyerna skulle placeras mitt i stan, så alla kunde ta del av vår bländande skönhet.

- Vi skulle bege oss till Polisstationen med blott 400 kr i fickan för att göra oss varsitt pass.

det lämpligaste och billigaste alternativet (for now) blev införskaffandet av varsitt pass.
Vi gick dit, log mot kameran och begrundade våra nunor en sekund, för att sedan komma överens
om att det inte blir vackrare, hur många foton vi än kommer ta. Vi nöjde oss, klottrade dit vår vackra kråkstil,
och det var klart. Nu skulle minnsann alla veta att det fanns två rova tvillingar uppe i kalla norden.
Som en dag har för avsikt att en dag stå som stora monument, en dag ska allmänheten få begrunda och
förundras över vilka ursköna personligheter som levde på denna plats förra århundradet.
vi kommer gå till Historian det vet jag, hur vår historia vet jag dock inte ännu.
Men jag vet att det står skrivet i stjärnorna!

Bang Bang

Timo Räisänen - About you Know.
Can we bring yesterday back around, cause I know how
I feel about you know.
Och det är inga kärvänliga känslor som den här texten antyder.

Nu är London på G
Har hittat en bra skola i centrala London,
Ett bra student boende är hittat.
Ett bra flyg har vi också hitta.
Vi har priser på allting. Det är ganska mastigt, men man får helt enkelt jobba..
Jag skriver stipnedier.
Ska göra ett pass imorgon.
Ska gå och prata med banken.
Ringa till Csn.
Prata med försäkringsbolaget.
Allt börjar falla på plats förhoppningsvis.!
Bestämt resa för flytt 23 Augusti 2009

Nu ska jag och jobba.
Hejjråå.

Nu börjar jag känna mig som en Zombie, det tar på krafterna att stiga upp
klockan 4, men det är ju bara två nätter kvar. Jag står ut! Då menar jag verkligen STÅR ut,
det är ingen fröjd, klockan ringer och man tror att det är nått skämt, fast skratten kommer
aldrig, man börjar istället inse stundens allvar, gnuggar bort ögonkusarna och släpar sig ur sängen.
Jag tror tamefan att jag glömde käka frukost i morse, det kom jag på nu, sådär helt spontant.
Nåväl jag har käkat karra istället.

Och inte har jag tränat på länge, det är dåligt jag vet.
men jag orkar verklgien inte, jag är som en säck potatis.
Ta bort potatisen från säcken, så förstår ni vart jag vill komma..

Föräldrarna mina har börjat renovera hallen därnere,
jag tror inte att det går allt för bra, jag hör svordomar och suckar.
Få se hur det blir? Kan ju inte bli sämre..

Nu ska jag studera med den lilla gnutta energi jag har kvar.

-you got the picture?
- I even got the frame.
Glasklart med andra ord.

Nu ska jag sluta sluddra i nattmössan, och skvätta lite kallvatten i fejjan.

Boendet i gränsen löste sig äntligen idag,
jag känner mig som en brustablett som äntligen lösts upp.
HAHAH. förlåt det är övertröttheten som sätter in, jag har ju faktiskt varit vaken sedan 03.50
och då får man svamla på det här viset.! Som sagt nu är boendet löst, och vi får vara där på helgerna.
Jag ska vara 6 veckor i gränsen, oavbrutet. Så fruktansvärt skööööönt. 6 veckor i himmelriket.
Bäst är att vi är lediga på helgerna och kan åka skidor..
Vi åker upp om ca. 2 veckor.



Nu sitter jag här framför datorn och planerar en utlandssemester som
jag ska göra med både min bror och syster, mest troligt.
Alicante spanien låter ganska härligt.
Eller vad tror ni?




Nu ska jag nog gå och sova. Godnatt!

Bang Bang - - -

Jobb jobb och åter jobb, så jäkla underbart.
Tyvärr hinner jag inte med att träna och sova men men det är sådant som får komma
i andra hand.
För tillfället är jag hemma på lunch, och så fick jag den briljanta idén om att gå in på datorn
en femma, Jag var i behov av lite kent och nu dånar deras musik ur mina högtalare.
Jobb hela veckan, fast från olika arbetsgivare.

Vill planera resan i veckan också, eller i alla fall titta ut resmålet,
jag ska ta med mig min syster på en utlandssemester i slutet på april början av maj.

Nä nu måste jag tillbaks till jobbet.

Bang Bang.

Jag blir så jävla förbannad.
Brukar ni ibland känna, hur det kokar under ytan, under er perfekta fasad?
En perfekt fasad som ni tvingats måla upp för omvärlden.  Det enda man vill göra är att få skrika och lätta på trycket.
Ni är som en aktiv vulkan, idag fick min vulkan ett utbrott, och jag vet dom är inte ens värda det.
Jag blir så arg, när ni inte vill inse att det här är något jag vill göra, för min egen skull.
Inte för andras. Ni måste släppa iväg mig, och stötta mig. 
Om ni fortsätter betee er som ni gjort den senaste tiden har ni skrämt iväg mig tillräckligt långt,
tillräckligt för att jag aldrig mer ska återvända. Fan jag blir så jäkla arg, vill ni inte att jag ska bli lycklig. 
Gaaah, jag vill slita bort mitt hår och gå bärsärk på hela inredningen, men jag vet det löser ingenting.
Jag sätter istället ett lock på min kokande kastrull och håller käften som det så fint heter.
Det är nog bäst om vi överhuvudtaget inte pratar med varandra, förutom då vi säger det vänliga fraserna som lyder,
-God morgon, -Ha en bra dag, -Hur har din dag varit, -Godnatt, det får räcka med den kommuniktationen ett tag framöver.

Ska baka en kladdkaka nu, även om min ambitionsnivå sjönk avsevärt efter mitt utbrott.
Det är finnhumöret som gör det, hett temprament alldeles för hett. 
Direkt efter bones är det i alla fall jag som går och lägger mig, 
jag ska kliva upp imorgon klockan 4, det är omänskligt tidigt.
Vi ska utföra ett jobb för fly nordic, så i fem dagar framöver ringer min klocka 04.00.
Får se hur länge jag klarar mig från att förvandlas till en livs levande Zombie?
Det är i alla fall mödan värt, då vi får en tur och retur biljett från kiruna-stockholm sedan vart vi vill i europa.
Justja Nu var det kladdkake dags, jag ska gå dit ut till blåsvädret och låtsas som att jag tappat hörseln och synen.
Jag har nog även blivit stum..

Jag står på en flygplats och väntar på känslan.

Bang Bang